Var det någon mer än jag som varit lite trött på det amerikanska presidentvalet de senaste veckorna? Nu är det mer eller mindre över och Obama har vunnit en tydlig seger. Oavsett vad man tycker om olika delar av Obamas/demokraternas politik repektive McCains/republikanernas politik, är det uppenbart att vad som just hänt är en historisk händelse. USA har fått sin förste svarte president. Och det är ingen liten sak. För mindre än två år sedan, innan Obama och Clinton utkristalliserades som demokraternas huvudkanditater, pratade jag med en amerikansk vän om kampanjen. Han var då övertygad om att varken Obama eller Clinton hade någon chans att bli president i slutändan. Varför? Jo, för att Obama var färgad och Clinton var kvinna. Amerika var inte redo för det. Uppenbarligen hade han inte helt rätt och åtminstone för den skull gläder jag mig.
Några milstolpar i USAs historia på vägen till dess förste svarte president:
1776: Oavhängighetsförklaringen. Trots dess vackra ord: "We hold these truths to be self-evident: That all men are created equal; that they are endowed by their Creator with certain unalienable rights; that among these are life, liberty, and the pursuit of happiness...", så var det ingen av "fäderna" som inkluderade de svarta. Slaveriet var fortfarande en institution och trots ett ökande antal fria svarta så var de på inget sätt jämlika.
1865: Amerikanska inbördeskriget är över och 620 000 har dött i striderna. Genom de svartas egen kamp för sin frihet, olika intressegruppers stöd, president Lincolns politik och nordstaternas militära seger har slaveriet avskaffats.
196o-talet: Under det turbulenta 1960-talet bär en mångårig kamp för medborgerliga rättigheter för svarta frukt. Diskriminering på grund av hudfärg förbjuds 1964.
2008/2009: Barack Obama blir den förste svarte mannen att väljas till amerikansk president (den 44:e) och inträder i sitt ämbete i januari 2009.
God bless America!
(Läs mer här, här, och här.)
tisdag 4 november 2008
måndag 3 november 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
