Inför filmpremiären av
Caspian, prins av Narnia (Prince Caspian) passade jag på att läsa boken igen. Jag har läst hela
serien en gång förr i vuxen ålder, förutom de gånger jag läste den som barn. En sak som är slående när man närmar sig denna sagovärld i vuxen ålder är de många talande bilderna om Gud och det kristna livet. Både för dess kristna symbolik och för dess litterära magi står Häxan och Lejonet (The Lion, the Witch and the Wardrobe) i en klass för sig i serien. Boken var den första som skrevs i serien (även om den är nummer två i den inre kronologin) och har säkert varit den första bekantskapen också för många läsare. Och en magisk värld är nog aldrig så magisk igen som just vid första besöket.
Caspian, Prins av Narnia går inte av för hackor den heller. Det är inte för intet som böckerna har uppnått stor popularitet i generation efter generation av läsare över hela världen. Och också här finns, förutom en god berättelse om den unge prinsens väg från landsflykt till sin rättmätiga krona, flera härliga bilder på Aslan, lejonet som representerar Jesus Kristus. Låt mig dela en av dem från den svenska översättningen av Birgitta Hammar. Det är Lucys första återseende av Aslan sedan hon och hennes tre syskon än en gång förflyttats från vår värld till Narnia.
Hon rusade fram till honom. Hon kände det som om hennes hjärta skulle brista, om hon dröjde en enda sekund till. Och i nästa nu kysste hon honom och slog armarna om halsen på honom så långt hon nådde och begravde sitt ansikte i manens vackra silkeslena lockar.
-Aslan, Aslan! Kära, kära Aslan, snyftade Lucy. Äntligen!
Det stora djuret rullade över på sidan och drog med sig Lucy, så att hon till hälften satt, till hälften låg mellan framtassarna. Han sträckte fram huvudet och snuddade vid hennes näsa med tungan. Hans varma andedräkt omvärvde henne. Hon såg upp i hans stora visa ansikte.
-Välkommen, mitt barn, sade han.
-Aslan, sade Lucy, du har blivit större.
-Det är för att du har blivit äldre, lilla barn, svarade han.
-Inte för att du har blivit äldre?
-Jag har inte blivit äldre. Men ju större du blir, desto större kommer du att tycka att jag är.
Återstår att se hur väl filmbolaget lyckats med sin adaption av boken. Jag blev mycket positivt överraskad av filmen
Häxan och Lejonet, som jag tycker lyckas mycket väl i att bibehålla böckernas anda. (Till skillnad från vad jag tycker om splatterregissören Peter Jacksons adaptioner av Tolkiens trilogi, men det är en annan femma.) Jag har dock inte riktigt samma förväntningar på Prins Caspian-filmen. Som sagt är det första besöket i en magisk värld ofta det bästa...
Källa: Caspian, Prins av Narnia, Bonnier-Carlsen, 1998.
